midnighttosix

Julklappsdags och önskelistor. Frågan är bara, vad ska man önska sig, och vem ska man få det av? Jag kastar ut en metrev och hoppas att någon barmhärtig samarit nappar. Jag vill ha Barry Lyndon och 1 maj-parader från DDR på DVD, vilka kan köpas hos oldeagle.com
DDR var dessvärre inte bara härlig marschmusik och offentlig uppvisning av stridsspetsar i Bonn - även sådana här musikaliska märkligheter såg dagens ljus.

Jag ska tatuera mig igen på måndag. Det får mig att tänka på att in Soviet, Russia you don't consume tattoos; tattoos consume you! Tatueringar som hierarkiska märken i fängelser och arbetsläger, samt givetvis strafftatueringar. Gärna tillverkade av smält läder från skosulor, snor, urin och, i lyxfall, bläck från kulspetspennor. Allt vasst användes, och används, som nålar. Vanligtvis två vassa, smala järnföremål av olika längd som binds samman. Det är en fascinerande symbolvärld; ett samhälle i samhället. Följande bilder är tagna av mig och hämtade ur boken The Russian Criminal Tattoo Encyclopaedia. Inga svanktribaler eller förnamn skrivna i frakturtyp på underarmarna, inte. Säga vad man vill, men kvinnorna är onekligen väldigt attraktiva. Det är dekadent, slaviskt och eländigt. Man kan nästan gråta en skvätt därför att det är så fulländat! Det enda som överträffar är den raffinerade traditionen att tatuera ansiktet med intrikata symboler, som kvinnor i vissa bosniska byar gör.

Ohyra har observerats i bloggen. Ohyra i form av kommentarer skrivna av personen som klär sig enligt devisen "ju större desto bättre, och ju större frånvaro av passform desto mer klädsamt". Vi talar alltså om personen med samma kragmått på sina skjortor som Michelinmannen eller valfri människoliknade varelse ur Skippers program, men vars reella kroppshydda snarast kan jämföras med undertecknads heroinistkropp á Bahnhof zoo -81 / lägerfångekropp á Srebrenica -95. Jag inser att angreppen är låga, men nivån måste naturligtvis anpassas efter ohyrans begränsade fattningsförmåga, liksom referenserna måste vara hämtade ur en värld som ohyran kan relatera till och ha kännedom om. Kommentarerna kan förstås också, för att använda konstspråk, attribueras till ohyrans krets. Samma lika. Ohyrans utbredning, som nått ända till mitt privata bloggutrymme, måste beskrivas som analog med hur pestråttorna gestaltas i "Der Ewige Jude".

Jag kan inte begripa att det är 10 år sedan de här låtarna kom, det känns svindlande. Jag minns att jag fick albumet i julklapp, och det är det första och sista hiphopalbum jag någonsin ägt och någonsin kommer att äga. Visserligen är det ganska experimentell hiphop, men likväl. Fast helt kan jag inte ta avstånd, vissa låtar tycker jag är bra även idag - men det har nog mer att göra med nostalgi och vad jag förknippar låtarna med än deras musikaliska kvaliteter. Under nyårsafton -98 exempelvis gick den här skivan på repeat medan jag befann mig bakom en bardisk i ett pingisrum bytandes saliv med en yppig dalkulla, berusad på starköl, nikotin och fylliga behag. Inte helt olik ett par nyårsaftnar i modern tid, bortsett från plats och musik då. Nåväl.

couch surfer


drinking in LA

Vad är egentligen mest svenskt; det här:







Eller det här?

Nu har det varit tyst både från mig och Vojislav Seselj, min favorit bland krigsförbrytare, ett tag. Nu tänkte jag dock agera språkrör för den gode Seselj och hans sak, vilket känns som ett obeskrivligt viktigt och ärbart värv. Han har en alltför perifer plats i den svenska medie- och för all del, underhållningsvärlden. Följande citat är utdrag ur hans muntliga försvar inför Haag-tribunalen, där han givetvis företräder sig själv. Seselj har för övrigt en doktorsgrad i någonting, vad är oklart. Man kan säga att hans akademiska bildning inte är alltigenom framträdande i hans tal..

"Jag ska knulla alla tribunalens tjänstemäns fruar."

"NATO hjälper kroaterna att slåss mot Serbien. NATO hjälper de bosniska muslimerna att slåss mot Serbien. NATO hjälper albanerna att slåss mot Serbien. Serbien, som är den enda stabiliserande faktorn i hela regionen."

Det är fantastiskt. I den första videon försöker domaren att få Seselj att hålla sig till ämnet, vilket snart visar sig lönlöst. Seselj svävar ut i långtgående haranger om alltifrån enorma naturresurser i Kosovo till det ottomanska riket, från Ryssland till lingvistik, och från de balkanska folkens ursprung till Serbiens grandiosa förflutna.



I nästa video håller Seselj ett anförande i vilket han svävar ut återigen och börjar slunga härliga personangrepp omkring sig.





Slutligen en serbisk rapvideo. Ska man lyssna på föraktliga, hjärndöda och musikfientliga genrer, så kan man åtminstone göra det med stil.
En ordlista för att ge ett hum om innehåll och retorik i "Krangs" låt:

Jasenovac - Koncentrationsläger under 1940-talet i Kroatien, som var lierade med nazisterna. Hundratusentals serber kan ha avrättats där.
Chetnik/Cetnici - Serbisk nationalist, Serbiens ursprungsbefolkning.
Republika Srpska - Den stat/enklav i Bosnien som Radovan Karadzic utropade som serbisk och självständig i början av 90-talet.
Ustasja - Kroatiska fascisttrupper under andra världskriget. Blev en benämning på alla kroater under 80-talets nationalistiska strömningar i Serbien.
Drug/Druga - Manlig kamrat / Kvinnlig kamrat.
Borbe - Krig.
Spremte - Framåt, kom an.






Apropå Radovan Karadzic, som nyligen greps och utlämnades till Haag, så sägs det att han la sig till med långt, vitt skägg och arbetade som homeopat i Belgrad under den tioårsperiod han höll sig undan för att undgå att ställas inför rätta. Jag blev lite besviken när jag fick höra det då jag var övertygad om att han drev en liten livsmedelsbutik i stadsdelen Larissa, Athen. Varje dag på väg till jobbet när jag bodde där såg jag honom på trottoaren, rökandes dåliga cigaretter och i ständigt samspråk med äldre, skinntorra gubbar. Han var verkligen slående lik orginalet. Länge funderade jag på att låta ta ett kort på mig och honom, men tyvärr vågade jag aldrig,

"En av tre svenskar vill bo bakom galler" - så lyder titeln på en artikel i dagens utgåva av Aftonbladet, och handlar förstås om att fler och fler låter "trygghet" vara ledordet när de letar bostad. Man vill bo i inhägnade och övervakade områden. Tidigare idag bläddrade jag lite i SBC:s sömniga tidskrift "Din lägenhet", och där kryllade det av annonser om säkerhets- och övervakningsprylar. Allt från inbrottssäkra dörrar, elektroniska kodlås till tvättstugan, porttelefoner, röstidentifiering, kameror och larmsystem var representerade. Och jag antar att mångfalden speglar den efterfrågan som tycks finnas. Det är ju helt fruktansvärt om folk är så till den milda grad rädda att de vill alienera sig så mycket från omvärlden. Fruktansvärt i den meningen att rädslan känns ohyggligt omotiverad. För vi bor väl inte i en förstad till St. Petersburg, eller gör vi? Folk säljer gärna sig frihet för en lugnare vardag, som den koleriske och överspelande författaren i A Clockwork Orange uttrycker det. Det står nog inte på förrän folk börjar använda skygglappar när de är på stan, och ord som civilkurage försvinner ur ordlistorna. Var och en för sig själv. Själv låser jag sällan ytterdörren när jag går hemifrån.

Men när denne såg sig misshandlad av en lurk till bondlymmel, kokade hans vrede upp till höjdpunkten, det knastrade i varenda kota i hans kropp och med all sin kraft grep han lantridaren om strupen (...) Don Quijote skrattade åt dessa yttranden och sade med största lugn: "Kom an, lumpna och vanbördiga pack!"

Obetalbara förolämpningar! Hur mycket verkningsfullare är inte dessa än simpla könsord och liknande, som man lätt skakar av sig om de kastas i ens ansikte?

I brist på annat botaniserade jag lite på måfå i min röriga skivsamling, jag hade varken några förväntningar eller ens ett klart syfte med det hela. Givna dessa omständigheter så kan ni ju bara föreställa er vilket glädjeskutt mitt hjärta tog, och vilken elektrisk våg som drog genom min varelse när jag hittade Den. Skivan. Skivan som har få motsvarigheter. Att den fått en så perifer och undangömd plats i mitt skivotek är oklart, men för en tid sedan, något år kanske, hyste jag aversioner mot samlingsskivor. Och Skivan är alltså en samlingsskiva - med briljant utvalda låtar. En riktig konnossiör måste stå bakom urvalet - man skulle nästan kunna tro att undertecknad är ansvarig, men det är han inte. Det besynnerliga är vidare att förhållandevis få, kanske hälften, av de låtar som förekommer på skivan finns representerade på andra håll i min samling. Att jag kunnat glömma dessa pärlor är lika oförsvarligt som underligt. Skin / Ska / Mod / 2 Tone (om man nu ska vara ett genreluder) när det är som absolut bäst, och det närmsta jag kan komma orgasm utan beröring.

Jag menar, band som Bad Manners.. they dun' feckin' make 'em like that nowadays! Eller attraktiva, geniala Althea & Donna.. 17 respektive 18 år gamla..

Bad Manners:



Althea & Donna:



The UK Beat:

Straight outta "Trailer Park Boys"

Trots att Herlitz nysatta personbästa blott räckte till tredjeplatsen, i vad som kommer att beskrivas som ett episkt parti uppbyggt enligt klassisk hellenistisk dramaturgi, så fick han ett varmt mottagande vid hemkomsten.

Idag har jag vaknat alldeles på fel sida, jag kände det direkt när jag slog upp ögonen. Det var, och är fortfarande, oklart vad jag är arg på, men arg är jag, believe you me. Att det inte finns något föremål för min ilska skulle man kunna tro är en omständighet som gör att jag lättare borde kunna skaka av mig mitt dåliga humör - men tvärtom. Jag vet inte hur jag ska kanalisera min ilska, varför den bara växer hela tiden. Någonstans känner jag mig visserligen ständigt motarbetad av dolda krafter och ett ansiktslöst samhälle, men det är lite för vagt. Lägligt nog är mitt kaffeförråd slut, och lägligt nog sammanfaller det med att mitt tobaksförråd är slut, och lägligt nog har jag både seminerier och föreläsningar idag. Just nu minns jag med värme mitt polska tiokronorskaffe från ÖB, vars mest säljande budskap var "100% kaffe". Inget tal om fyllig mörkrost, ekologiskt odlade kaffebönor eller mustig arom - bara att det faktiskt var kaffe, och inget annat, var tillräckligt spektakulärt och värt att uppmärksamma för de uppriktiga polackerna.

Nej, nu ska jag börja förbereda mig inför vad den här dagen har i beredskap. Förbereda mig inför vad den här dagen har planerat i form av försåtliga fällor och motgångar. Jag hoppas på att kunna upprepa triumfen från förrförra veckan då jag tvålade till den sämsta föreläsaren jag någonsin haft, som på saktfärdig dalmål eller gotländska, hävdade att Hagia Sofia användes som moské idag. Hon fick en historielektion av undertecknad om Atatürk och det sekulära Turkiet. Att klassen förmodligen uppfattade mig som en besserwisser skiter jag i, de är ändå bara en samling snorkiga, stereotypa förstaårsstudenter som bara diskuterar sina respektive studentrums kvadratmetrar, korridorsliv och gasquer så fort de kommer åt.

Suck, finns det någonting mer deprimerande än att handla på Konsum en kvart innan stängningsdags på söndagkvällar? Det har blivit så under ett par veckor i följd nu, av okänd anledning. Jag skyller på rena tillfälligheter och olyckliga omständigheter, för något mönster tänker jag inte låta det bli. Vi brukar vara ett gäng ungkarlar, vissa mer risiga än andra (men tyvärr har ingen hockeyfrilla!), som handlar det basalaste för att överleva, säkerligen motvilligt för en del. Ibland känns det ungefär så här: