zeitung
Nåväl. Här är ett par trevliga tidningar jag fann häromdagen bland min undanstuvade barndom.
Ett av mina favoritnummer som barn. Rekord-Ronny , som sedan skulle återkomma fler gånger, visade här upp sig för första gången, tror jag. Det var min första bekantskap med honom, hursomhelst.
Dessutom hittade jag den här gamla skönheten:
Jag fascinerades och roades av samlande, och fotboll, som liten snorunge också. Här är albumet från VM i fotboll 1990, givetvis komplett. Vem minns inte en legendar som Mats Magnusson?
Du blir en ypperlig samlare! Och vilken god smak, Rekord-Ronny var en av mina favoriter med, just det där numret hade jag läst sönder men fick köpa nytt i vuxen ålder. Jag blir också lite sur när jag hör om plundring av arkiv, men har väl också tänkt tanken själv. Men det här med skick är lite överskattat och jag försöker samla i Bamses anda, eller Skalmans. "Det finns för många tävlingsknasar" som han säger en gång och där tror jag många borde ta lärdom. Det är läsandet av Bamse och konstfullheten som är det fina och då blir något veck eller två mindre vägande.
Jag minns Masse också. Han var otroligt bra i Portugal, vann nästan guldskon i Benfica. Däremot var han oduglig i landslaget. På det stora hela var det för många gröthalsar i landslaget 1990. Å andra sidan hade man inte klarat något tidigare heller, trots hela blåvitt i landslaget. Det var en märklig magi kring de där albumen. Jag hade av någon anledning inte albumen eller så satte jag inte in bilderna. Jag samlade på bilder sporadiskt men hade albumet AUTO 2000 där jag satte in bilder.
Jag känner att jag vill ha alla nummer nu, på en gång, utan fördröjning, utan att passera gå. Fast samtidigt känns det mer hedersamt att låta samlingen växa fram och långsamt ta form, att hitta något nummer här och var. Skalman lär ju också att man ska "skynda långsamt" och det ska jag försöka efterleva även om jag är enormt ivrig, på gränsen till manisk. Jag håller med dig där, det är läsupplevelsen jag också vill åt i första hand, men det är möjligt att konnossiören i mig tar över efter hand och att mina preferenser höjs. Dubletter kanske är lösningen? En samling att betrakta som museiföremål och en samling med läsexemplar. Förresten, minns du i vilket nummer Krösus bygger bostäder åt några som kommer utomsocknes ifrån, som flyter i land vid kullarna? Jag har för mig att deras ö har rämnat i havet eller någonting. Minns ej förvecklingarna i episoden, men jag har för mig att Krösus har en lömsk baktanke (föga långsökt iofs).
Han var min stora idol! Jag minns att jag blev lika glad när Mats Magnusson plötsligt dök upp i ett paket med samlarbilder som jag blev när jag bytte till mig självaste Maradona mot en dublett av något blåbär i Egypten. Fast nu är du lite orättvis, man klarade ju kvalet med bravur, Glenn Hysén stod på toppen av sin karriär och var rikshjälte efter den heroiska insatsen mot England i kvalet. Fast man hade kanske för stora förhoppningar - svensk fotboll hade ju varit på dekis ett tag och det var länge sedan man hade kvalificerat sig till något mästerskap.
Rune A varierade det där temat med flyktingar så det finns minst två serier som passar in på beskrivningen. Den bästa är förstås den med ekorrarna, på rak arm säger jag att det är nummer 5 1981, men det är lätt att ta reda på. Sedan dyker det upp några andra varelser i slutet av åttiotalet som behöver bostäder, varpå Krösus bygger hus åt dem. Jag tror det är den du tänker på? Jag är inte lika autistisk när serierna publicerats efter 1984, så jag kan inte ge närmare detaljer.
Jag kommer nog också ha två samlingar med tiden, rätt skönt att ha dubbla ex. Min samling är dock inte alls lika omfattande som Hannas men jag har å andra sidan fler nummer som s a s har en personlig historia, rakt nedstigna från barndomens himmel och inte inköpta senare.
Det var otroligt vilka förväntningar man hade 1990. Limpar (!) sågs som minst lika bra som Maradona efter en stormatch mot Finland, av alla lag. Det är konstigt, för laget från -94 känns inte så värst mycket bättre, men där hade man lite tur och sedan rann det på. Mats Magnusson har en extremt skånsk fysionomi, hans ansikte kunde aldrig ha suttit på en upplänning!
Jag måste förresten mana till eftertanke vid valet av inköpsställe. Hittar man nummer live och inte på nätet är det mycket bättre. Serieboden eller vad den heter i Gamla stan i Sthlm är bättre än något nät. Detta säger jag inte för att bli av med en konkurrent. Särskilt H. har drabbats av nummer med saknade sidor, något som är lätt att kolla när man köper tidningar i den riktiga verkligheten.
Jag är exalterad! Det är med stolthet och glädje vi får emottaga nyheten om ditt uppvaknade Bamse-intresse! Jag saknar ord!
Du kommer att märka att Anders, som ovan, direkt ur huvudet kan säga i vilket nummer den och den serien ingår. 6-82, 10-76, 2-81, rabblar han, och själv minns man inte ens omslaget. Själv är jag ingen kalenderbitare utan har ett mycket mer drömskt förhållande till Bamse. Det hände någonstans, någon gång, i det där landet vi känner som Bamseland. Ibland är det synonymt med min egen barndoms land, likt de oändliga sommarloven.
Mitt samlande har legat på is under en längre tid, då andra ekonomiska prioriteringar har varit av nöden. Men jag minns glädjen när numren damp ned i brevlådan. Jag har ingen koll på läget på Tradera just nu, men det brukar gå upp och ned. Ibland kan man göra riktiga fynd medan det ibland är högt tryck och priserna stiger.
Mikaela nämnde att du hittat en 73:a i din barndomssamling. Vilket var det?
Anders: Det är den senare episoden jag tänker på, även om jag tror mig minnas den med ekorrarna också. Har ekorrarna olika mönster på svansarna, är lite fläckiga och ser allmänt annorlunda ut jämfört med de som bor bland kullarna? Är det då Skalman säger "Den här gången får inte Karthago falla!" eller dylikt? Eller, han ryter det snarare.
Ja, det skulle bli mästerskapens mästerskap. Det historiska kollektiva minnet av -58 kändes sjukt närvarande, truppen verkade vara harmonisk och genrepet mot Finland ja, blev det inte 6-0? Apropå fysionomi så har jag en sjukt, med betoning på sjukt, bra bok som heter "Fysionomiska studier" (faksimil av 1883 års utgåva). Olika karaktärsdrag kopplas samman med olika utseenden i härlig rasbiologisk anda. Bäst kanske redogörelsen för "Vinthunden" är - låga pannor, vassa näsor och penetrerande blickar. Författaren träffade en man med sådant utseende i Frankrike, och senare framkom det att personen i fråga var spion och således mycket lömsk och listig. Boken är fylld av härliga anekdoter samt sjukt överdrivna illustrationer av människor med djurlika utseenden. Kan vara min favoritbok.
Hanna: Jag har noterat hans lätt patologiska minnesförmåga, och jag vet inte om jag avundas eller lider med honom. Hursomhelst är jag sjukt imponerad!
Trist att behöva kompromissa det aktningsvärda och vackra samlandet till förmån för nödvändiga utgifter. Vad jag har märkt hittills så rör det sig inte om några astronomiska summor på tidiga bamsenummer, så länge det inte rör sig om de allra tidigaste tidningarna i "arkivskick". Läsexemplar från 70-talet verkar kunna inhandlas för ett par tior i många fall. Budera är annars något av en oas - utbudet är visserligen rätt begränsat, och ibland ej ens existerande, men priserna är helt i min smak.
Nr. 11, 1973 är det. Inte fy skam. Som jag nämnde för Anders så hittade jag även nr.1, 1973 i mycket fräscht skick, men just när upphetsningen var som störst noterade jag att det var en faksimilutgåva från -93. Surt! Nåväl, innehållsmässigt var det förstås ändå roligt.
"Den här gången ska Hypatia försvaras!" - är det citatet du tänker på? Jag minns inte exakt vad han säger i samband med ekorrarna. Men det stämmer att de har olika svansar, en del är prickiga, osv. De bor hos ekorrarna (Ek-kurres gäng) i den stora eken men efter en tid börjar det klagas på dem för att de är annolunda.
Här snackas om Hypatia, etc:
http://www.student.nada.kth.se/~me99_sgl/bamse/tro.htm
Jag kan tänka mig att konkurrensen på Tradera är hårdare. Å andra sidan försökte någon sälja just den där faksimilutgåvan för 100 spänn på tradera så det finns bluffisar där.
Strindbergs rasbiologiska försök är en klassiker annars..
