tristessen - kreativitetens moder?

i ett svagt ögonblick gav jag efter och skapade en blogg. för närvarande känner jag mig lätt uppspelt, men jag vet ju att jag i många avseenden är en något infantil impulsmänniska, varför jag är tveksam till hur pass kul jag kommer tycka att bloggandet är om ett par veckor. 28 dagar senare och det var inte lika roligt att leka.. eller är det 28 veckor? den eminenta, geggia zombierullen åsyftas hursomhelst. potentiella läsare varnas härmed alltså - det höga nöjet att läsa min blogg kan utan förvarning fråntas er på grund av undertecknads ombytlighet och lättja. tidigare bloggförsök har förvånansvärt kvickt dött, men tyvärr inte förtorkats, då ingenting dessvärre tycks gå till spillo i internets märkvärdiga ekosystem. nåväl. efter ett succédoftande första inlägg avbryter jag här - jag kan ju omöjligen leva upp till de första radernas storslagenhet och tänker heller inte försöka. soffan och fortsatt pillande i naveln känns dessutom alltför lockande för att avstå från.

innan jag resignerar ska jag emellertid bjuda på en video att njuta av och att begrunda. säga vad man vill om Juice Leskinen, någon fashionista var han i alla fall inte. eller var det just vad han var? hursomhelst, när jag uppnår lämplig ålder ska jag också skaffa en alkisfrilla som osar ljuvt av litauen.

klippet är hämtat från filmen "valehtelija", pärlan bland aki kaurismäkis produktioner.

Kommentarer
Postat av: mickis

stolle där! och nog för att mitt kvartsfinska hjärta slår för valehtelija men kommer du hem och ser ut som juice leskinen gör jag slut!

2008-04-03 @ 23:02:19
URL: http://deardiary.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0